Sammanfattning från konferensen ”Disengagement amongst Youths” på Fryshuset i Stockholm 2-3 december 2009

Konferensens syfte var att människor som jobbar inom olika områden av politiskt och socialt extremistiska eller radikala grupper skulle kunna utforska och diskutera likheter i vägar och processer för att frigöra ungdomar ur dessa grupper. Där fanns representanter från Storbritannien, Estland, Holland och Sverige.

Den första dagen fokuserade på undersökningar och erfarenheter kring arbetet på fältet med organiserade extremistiska grupper bland unga människor. Fokus låg på politiska grupper denna dag, till exempel inom den extrema högern och vänstern i Europa. Men även kulturella svårigheter inom Estland mellan estnier och ryss-estnier. Det som framgick tydligt under hela dagen var just behovet av tillhörighet som är näringen till att dessa grupper kan bildas och överleva. I många fall är inte medlemmarna ens särskilt insatta i ideologin, det viktiga är känslan av tillhörighet och den kommer ofta av att man bygger upp en ”vi och dem” känsla. Dessa grupper ger dig en känsla av att vara viktig, du betyder något och syns.

Föreläsarna diskuterade mest om politiska grupper men vi fick också en föreläsning i slutet på dagen av Håkan Järvå som berättade om boken Sektsjuka och hur människor i sekter har svårt med nyidentifiering eftersom man reagerar på samma sätt inför saker som man gjorde när man var medlem. Detta skapar ofta inre konflikt och problem. Men det finns bra hjälp att få och Mösseberg kommer snart att ha en avdelning enbart för människor som upplever problematik efter ett avhopp. Det enda stället i världen faktiskt som specialiserat sig på just detta. Well Spring i USA har också ett liknande upplägg, men är för tillfället inte i bruk då grundaren dog i somras.

Camila Salazar Atias från Fryshuset föreläste om en studie hon gjorde under tre år i New York inom det största gatugänget där som heter Latin Kings. Hon lärde känna kvinnorna i detta gäng för att kunna se vad som driver kvinnor in i gängmedlemskap. Återigen var tillhörighet viktigt och att ha ett nätverk av likasinnade. Också att man fick en stark identitet genom sin speciella klädsel, de skulle se väldigt kvinnliga ut med en stark dresscode. Dessutom skapade de sin egen religion som kallas för ”Kingism”. Tryggheten inom gruppen och tillhörighet var alltså de två viktigaste faktorerna till medlemskap.

Man skulle kunna summera det som fastslogs under dagen med att oavsett vilken extrem grupp det talades om, våldsam, kriminell eller inte, så stillade alla dessa på sitt sätt behovet av tillhörighet och trygghet.

Andra dagen var föreläsningarna av mer praktisk karaktär. HUR går man tillväga för att förhindra inträde i en extrem/radikal grupp och vad kan man göra för att hjälpa de som vill ta sig ur? Föreläsarna var representanter från SÄPO, Stockholms länspolis; gruppen för brottsofferskydds- och vittnesskyddsprogrammet, FORUM i Holland, Fryshuset och Steve Pratt som framförde en dramaturgisk monolog om livet som soldat i SAS i Storbritannien.

Mycket av arbetet handlar om att förstå processer som leder fram till att man går in i dessa grupper. Det är ofta människor som söker en identitet och tillhörighet. Utanförskap och svåra besvikelser i livet är faktorer som kan leda fram till att man ansluter sig till extrema och totalitära grupper. Detta påpekade framförallt SÄPO som jobbar med radikaler som utgör ett hot mot samhället i form av våld eller att man bryter mot landets lagar.

Syftet att gå med i en grupp kan se olika ut. För många unga människor som till exempel ansluter sig till gäng kan det vara att man har behov av att få slåss, få lättare tillgång till droger eller politiska skäl. Detta enligt studier man gjort på ungdomsgäng med kriminella inslag i Holland. Och de stora vinsterna för individen är den starka känslan av tillhörighet. Detta var ett återkommande tema genom hela konferensen. Rekommendationen är se vad individen har för styrkor i gruppen, om de är goda planerare, idésprutor eller ledartyper. Detta är viktigt att se när de vill lämna och att lyfta dessa egenskaper för att de ska kunna använda sig av dem i mer konstruktiva sammanhang och miljöer.

Steve Pratt som själv varit med i SAS gestaltade sina känslor kring hur det är att bli helt styrd av en totalitär grupp och hur det är när man mår dåligt av det man tränats till, i detta fall att döda. Han beskrev ångesten på ett oerhört starkt sätt som inte lämnade någon av oss oberörd. Bristen i samhället att ta hand om dessa människor som många gånger får men för livet är en skandal. Även här kunde man dra många paralleller till hur det är att lämna en sekt. Tomheten och ångesten som följer för många.

Detta var en otroligt givande konferens och det var både skrämmande och intressant att se att strukturerna i radikala eller extremistiska grupper är så otroligt lika. Om det så handlar om högerextremister eller sekter så är likheterna slående i att man tror att vi är de enda som har ”sanningen”, alla andra är onda, det är förbjudet att ifrågasätta och ett starkt ledarskap med en stark gemenskap. Därför behövs det mer arbete, forskning och kunskap kring dessa saker för att fler människor ska kunna få fria och värdiga liv.

/Martina Frost 2009