Håkan Järvå

När man behandlar ett känsligt ämne som manipulation måste man vara noga med att skilja på trosuppfattningen (grunden för gruppens existens, de grundläggande axiomen, men även det tillhörande regelverket, uttalat och outtalat, som talar om vad som är socialt acceptabelt och oacceptabelt för medlemmarna), påtryckningar (det sätt på vilket trosuppfattningen reproduceras) och försäljningsmetoder (det sätt på vilket rekryteringen bedrivs). När debatten kring det här förs i media så förs den på flera olika nivåer samtidigt och det bidrar till att göra frågan så infekterad.

När det gäller själva trosuppfattningen måste man göra åtskillnad på de grundläggande axiomen och de metoder som används för att reproducera läran. Medlemmar i olika religiösa rörelser gör ofta ingen åtskillnad på själva läran och de handlingar man utför i lärans namn, men rent rättsligt och även etiskt är det stor skillnad. Att tro på något är i sig inte skadligt för någon annan människa, men så fort denna tro omsätts i handling löper man alltid risk att denna “troshandling” kolliderar med någon annan norm i samhället. Om den hamnar i strid med befintlig lagstiftning går sistnämnda lagstiftning före religionsfriheten. Det säger sig själv att man inte kan utföra vilka handlingar som helst i religionens namn. Men här finns även en gråzon där troshandlingar kan hamna i konflikt med någon annan grupps normer utan att vara lagstridiga. I en sådan situation är det yttrandefriheten som går före och det står var och en fritt att öppet kritisera andra rörelsers handlingar så länge man håller sig till i samhället vedertagna normer för hur en öppen debatt ska bedrivas.

När det gäller olika metoder för påtryckningar så förekommer de i alla grupper, med den skillnaden att vissa grupper är mer toleranta för avvikande åsikter än vad andra grupper är. Att ha en avvikande åsikt ger alltid i mer eller mindre grad upphov till sanktioner från den grupp man tillhör, det är ett sätt att bibehålla jämvikten i gruppen. Man kan inte bryta mot en grupps normer hur som helst utan att gruppens medlemmar utövar sanktioner. Det här gäller såväl politiska partier som idrottsföreningar, religiösa grupper och inte minst i vetenskapliga sammanhang. Graden av tolerans kan man diskutera men i de allra flesta fall kan man inte göra så mycket annat än tycka i den här frågan och det står det var och en fritt att göra. Sedan finns det fall av påtryckningar där man gått över gränsen för vad vår lagstiftning tillåter till exempel vid frihetsberövning och andra former av rent bedrägligt beteende. Här kan man även starkt ifrågasätta vissa av de metoder som olika grupper använder sig – kan man verkligen betrakta stark skuldbeläggning som etiskt försvarbart – och det här är återigen en fråga som faller under yttrandefriheten. Man måste helt enkelt kunna kritisera en rörelse för deras påtryckningsmetoder utan att för den skull bli anklagad för religionsförföljelse. Påtryckningsmetoder är något allmängiltigt som förekommer i alla grupper och det är oftast inget som står inskrivet i religionens eller gruppens trosuppfattning eller stadgar (det finns faktiskt undantag). Påtryckningsmetoder kan påverka människor negativt och även om de flesta sådana metoder inte är förbjudna i lag så finns det ändå en allmän överenskommelse om att vissa typer av metoder inte är riktigt etiska. Om man ska kunna debattera detta måste även företrädare för dessa religiösa grupper kunna våga tillstå att man gör fel ibland, att vissa former av påtryckningar kanske inte är etiskt försvarbara, att det faktiskt finns medlemmar som kommit i kläm och farit illa av den behandling man utsatt dem för.

Den tredje kategorin, försäljningsmetoder är egentligen den minst diskuterade, men den som man borde fokusera mer på. Det är i den här sistnämnda kategorin man finner de flesta så kallade manipulativa metoderna. Det är vetenskapligt belagt i en mängd olika experiment att vi människor är behäftade med en rad psykiska “brister” när det gäller vår förmåga att göra bedömningar och fatta beslut – de så kallade heuristikerna. Det är förenklade beslutsprocesser och bedömningsmetoder vi människor använder oss av för att kunna hantera vår vardag och de underlättar i de allra flesta fall våra liv, men de gör också att man kan falla offer för manipulation i olika former. Säg den som inte någon gång köpt något av en påstridig försäljare och efteråt känt sig lurad. Vad som hänt är att man fallit offer för någon med kunskap om dessa heuristiker och som använt sig av denna kunskap i syfte att sälja något till dig. Det är bland annat därför som det finns en ångervecka inskriven i konsumentlagstiftningen.

Det är tyvärr alldeles för ofta som försvarare av olika nyandliga rörelser ser kritiken som ett angrepp på trosuppfattningen och ropar “religionsförföljelse”. Jag skulle vilja se en debatt, men inte om trosuppfattningen utan om påtryckningsmetoder och försäljningsmetoder. Vad är etiskt försvarbart? Det finns ett ganska känt pedagogiskt grepp att när man ska uppfostra barn så ska man undvika att kritisera barnets karaktär och rikta in sig på barnets handlingar. Jag tänker att etablerade grupper i samhället har ett ansvar i den här frågan. Precis som med barn kan man inte bara lämna dem vind för våg och tro att de klarar sig på egen hand och av samma skäl som man inte ska skälla ut sina barn när de gör något fel kanske man inte ska skälla ut nyreligiösa rörelser när de överskrider de normer som finns i samhället, undantaget lagöverträdelser som naturligtvis måste bestraffas enligt lår lagstiftning. Alla grupper har någon gång varit nya och små och behövt kämpa för sin existens och det är inte ovanligt att dessa rörelser, precis som barn, tar alla former av kritik som ett angrepp på sin karaktär, sin trosuppfattning. Jag tror därför det är viktigt att för det första inte kritisera själva trosuppfattningen och sedan verkligen betona att kritiken enbart rör handlingar man anser överskridit någon etisk norm. Det är också viktigt att i det här sammanhanget tänka på att etiska normer inte är några absoluta sanningar utan i de allra flesta fall normer som växt fram utifrån en viss grupps världsbild eller trosuppfattning.